World Wide Web Consortium, W3C, är den organisation som ansvarar för att ta fram standarder för webbsidor. De har sedan 1999 gett ut två versioner av det dokument som styr riktlinjer för tillgänglighet: Web Content Accessibility Guidelines, eller WCAG. Version 1.0 led av att vara alltför detaljerad och svår att förstå, vilket också gjorde den svår att efterleva. År 2008 kom WCAG 2.0 som kan tillämpas mer brett på mer avancerad teknik och är lättare att verifiera.

Våren 2018 kom version 2.1, som tar än mer hänsyn till mobila enheter.

Notera att även om dessa riktlinjer finns - och ibland kan uppfattas som tekniska - ska det påpekas att väldigt lite av tillgänglighet verifieras maskinellt. Riktlinjerna hjälper dig att göra så lite fel som möjligt när du skapar och utvecklar lösningar, medan utvärdering av tillgänglighet bör ske av ämnesexperter. För att säkerställa tillgänglighet måste lösningar också provas i användarstudier med riktiga människor med konkreta, upplevda funktionsnedsättningar.

Men vad innebär digital tillgänglighet?

Man brukar säga att det finns fyra typer av funktionsnedsättningar som adresseras:

  1. Visuella funktionsnedsättningar – olika synfel (exempelvis färgblindhet) och olika grader av synnedsättning
  2. Motoriska funktionsnedsättningar – nedsatta förmågor som innebär att personer rent praktiskt inte kan använda de verktyg som man förväntas använda för att hantera en dator, det kan till exempel handla om ofrivilliga skakningar eller partiell förlamning
  3. Auditiva funktionsnedsättningar – olika grader av oförmåga att uppfatta ljud
  4. Kognitiva funktionsnedsättningar – en nedsatt förmåga att förstå och hantera information, detta kan till exempel vara beroende av en utvecklingsstörning, bristande läs- och skrivförmåga eller brist på språkkunskap

Många tror att tillgänglighet handlar om en separat grupp människor med tydliga funktionsnedsättningar som påverkar deras generella förmåga att hantera sitt vardagliga liv. Så är det inte.

Många funktionsnedsättningar syns inte. De är så kallade osynliga funktionsnedsättningar. Det kan till exempel handla om kognitiv förmåga, färgblindhet eller dövhet. Vissa funktionsnedsättningar, som nedsatt syn, är också så vanliga att vi inte tänker på dem som hindrande. Det är för att glasögon är ett utbrett hjälpmedel som är väl integrerat i samhället. Syftet med att jobba med tillgänglighet är att erbjuda mer stöd och verktyg till fler människor så att vi minskar, eller eliminerar, alla de hinder som funktionsnedsättningar annars skulle innebära.

När vi pratar om digital tillgänglighet ges ofta exempel som dessa:

  1. Alternativ text – ange förklarande textalternativ för bilder, så att skärmläsare kan läsa upp dessa för synskadade
  2. Stora klickytor – gör knappar så stora att de blir lätta att klicka på även om man darrar på handen
  3. Teckentolkning – erbjud teckentolkning när du när du publicerar videomaterial
  4. Enkelt språk – använd ett lättläst språk så att fler har möjlighet att förstå, såväl barn som människor som ännu inte lärt sig språket så bra

Vissa av dessa exempel är mer tydligt riktade mot en särskild funktionsnedsättning, som teckentolkning för döva. Andra hjälper människor, som barn, som vi kanske inte traditionellt ser som personer med funktionsnedsättningar. När det gäller alternativ text så gynnar detta också personer som använder sökmotorer för att hitta särskilt material. Sökmotorer förstår nämligen text bättre än bilder. När det gäller stora klickytor så hjälper detta förstås alla som kan ha svårt att träffa rätt på en klickyta, oavsett om man är äldre och ovan vid en styrplatta eller om man sitter med ett barn i famnen.

När personer som pratar om tillgänglighet säger att det gynnar alla människor så menar de verkligen det. Det är inte ett sätt att överdriva betydelsen av kunskapsområdet. Under en livstid har vi alla olika varianter av funktionsnedsättningar som kan vara permanenta, temporära eller situationsbaserade.

Den bästa visualiseringen av den här insikten kommer från Microsoft som har tagit fram en verktygslåda med stöd för att förstå hur man kan jobba med inkluderande design. De kallar sitt stöd för Inclusive Toolkit. I den hittar vi flera diagram som visar hur olika personer kan uppleva liknande hinder av olika skäl.

I tabellen ser du exempel på permanenta, temporära och situationella hinder för olika förmågor såsom beröring, syn, hörsel och tal.

Tabell - Permanenta, temporära och situationella hinder


Permanent
TemporärSituationell
Exempel från Microsoft Inclusive Toolkit

En arm

Armskada

Ny förälder

Blind

Starr

Distraherad förare

Döv

Öroninfektion

Bartender

Icke-verbal

Strupkatarr

Stark brytning

När du når insikten att arbete med tillgänglighet är något som är till för att hjälpa alla människor, och för att fler ska få möjlighet att använda din tjänst, så blir det också tydligt att tillgänglighet inte bör betraktas som separat från ordinarie arbete med digitala tjänster.

Först när frågor om tillgänglighet hanteras på ett naturligt sätt varje dag som en integrerad del i arbetet för utvecklare, designers, redaktörer, förvaltning och webbansvariga så är vi på väg mot ett inkluderande digitalt samhälle.